Farligheten hos radiovågor från trådlösa nätverk

Sorry, another post in Swedish. This one is a comment to a recent article in the local newspaper Corren that described the fear some parents at a school have for the damage they think the WiFi networks at the school might do to their children.

I lördagens Corren (2014-11-22) hade journalisten Lotta Willsäter en artikel om oron en del föräldrar i Åtvidaberg känner för den “strålning” som kommer från skolans trådlösa nätverk:

http://www.corren.se/nyheter/kinda-atvidaberg/stralning-pa-skoltid-oroar-7527968.aspx

Eftersom jag tyckte artikeln innehöll många felaktiga och vilseledande påståenden skrev jag igår (söndag) nedanstående svar till Lotta, men har ännu inte hört något från henne.

 

Hej Lotta,

Jag läste din artikel i Corren angående strålningsrädsla i Åtvidaberg. Jag kan förstå om det som journalist är svårt att vara väl insatt i alla ämnen man ska bevaka, så jag skulle vilja bidra med vad jag tror är en mer balanserad och vetenskapsbaserad syn på ämnet.

Det vetenskapliga forskningsläget är ganska klart när det gäller risken med radiofrekventa fält i de styrkor som kommer från trådlösa nätverk. Det finns flera välgjorda studier på området, men ingen som antyder att trådlösa nätverk skulle vara farliga. Helt säker kan man såklart aldrig vara i något enda ämne, men trots många välgjorda studier har man alltså inte lyckats hitta något orsakssamband (ofta inte ens ett korrelationssamband) mellan mobilanvändande (som det forskats mer på än trådlösa nätverk) och olika typer av cancer. Wikipedias artikel i ämnet kanske kan intressera:

http://en.wikipedia.org/wiki/Mobile_phone_radiation_and_health

Mobiltelefoner genererar liknande radiovågor som trådlösa nät, men ofta med högre effekt (uppemot 1 W för mobiler istället för 0.1 W för trådlösa nät). Dessutom håller man ju ofta mobilen mycket närmare huvudet än man normalt gör med basstationer och terminaler för trådlösa nät, så om radiovågorna från mobilerna inte orsakar några problem efter uppemot 10 års användning så lär inte de 10 gånger svagare och betydligt mer avlägsna sändarna för trådlösa nät göra det heller. Fältstyrkan klingar snabbt av med avståndet från sändaren, så det spelar stor roll för hur starka fält man utsätts för om sändaren hålls ett par cm från kroppen eller är flera decimeter eller meter bort.

I din artikel refereras till WHO:s klassning av cancerrisken som elektromagnetiska fält från mobiltelefoner orsakar. Jag skulle rekommendera att du inte bara sväljer tolkningen som de oroliga människorna gör, utan istället läser vad WHO har att skriva i ämnet, vilket är både någorlunda kortfattat och lättbegripligt, så det kräver inte en väldigt stor insats. Här är en länk till WHO:s faktablad:

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs193/en/

Sammanfattningsvis drar de slutsatsen att det finns inget i forskningen som tyder på några kortsiktiga hälsorisker och speciellt att inte “elöverkänslighet” som en del personer tror sig lida av skulle bero på elektromagnetiska fält. Så här skriver de om just det: “Further, research has not been able to provide support for a causal relationship between exposure to electromagnetic fields and self-reported symptoms, or “electromagnetic hypersensitivity”.”

Långsiktiga hälsorisker av mobilanvändning är WHO något mer försiktiga att dra slutsatser om eftersom effekter skulle kunna visa sig först efter mer än 10 år, men de pekar på att de studier som har gjorts hittills inte ger något stöd för hypotesen att mobilanvändning skulle orsaka cancer.

Den cancerriskklassning WHO gett för mobilanvändning är 2B, vilket betyder “möjlig cancerrisk”, och det innebär att man inte lyckats utesluta att det finns en åtminstone mycket liten cancerrisk. I denna klass finns även kaffe och att jobba som snickare. Det finns även en klass 2A med saker som troligen är cancerframkallande och en klass 1 som med säkerhet är cancerframkallande.

Tyvärr är det väl lätt att få en idé om att något nytt (t.ex. trådlösa nät) är farligt och speciellt när man kan kalla radiovågorna för “strålning” som man medvetet eller omedvetet associerar med det väsensskilda begreppet radioaktiv strålning som man ju vet är farligt. Om man sedan får för sig att ens eventuella problem är orsakade av detta nya och får bekräftelse från omgivningen (t.ex. från Mona Nilsson i den lömskt namngivna Strålskyddsstiftelsen) på att så är fallet är det lätt att helt fastna i den idén, trots att den av allt att döma inte har någon verklighetsförankring.

Att personer som tror sig vara elöverkänsliga har någon form av åkomma är uppenbart och inget man ska förringa. Men att uppmuntra deras självdiagnos är väldigt kontraproduktivt och leder lätt till att de gör sig otillgängliga för hjälp som verkligen skulle vara till nytta för dem (kanske stresshantering, kanske KBT, kanske något annat, men säkerligen inte eliminering av trådlösa nät i närheten), samtidigt som de drar med sig andra personer i sin omgivning i det mörker (bokstavligen) det kan innebära att fjärma sig från moderna bekvämligheter som el och trådlös teknik.

Nu tog ju artikeln bara svagt ställning för personerna, men enbart det faktum att de får någorlunda okritisk uppmärksamhet tror jag kan få läsare att helt i onödan bli mer rädda för trådlös teknik. I artikeln bemöts de enbart av kommunfolk som visserligen verkar vara på rätt sida av verkligheten, men som det är lätt att uppfatta som elaka och okänsliga när man läser artikeln.

Det jag vänder mig mest emot är dock den ensidigt positiva “faktarutan” om Mona Nilsson. Den allra mest rättvisande utmärkelsen hon, eller i alla fall hennes förening “Strålskyddsstiftelsen”, tilldelats är nog föreningen Vetenskap och Folkbildnings pris “Årets förvillare” 2013: “Stiftelsen får utmärkelsen ”för sin skrämselpropaganda och vinklade rapportering om hälsoeffekterna av mobiltelefonanvändning och trådlösa nätverk”.”

http://www.vof.se/utmarkelser/arets-forvillare/

Strålskyddsstiftelsen bedriver sin propaganda på många fronter och för drygt ett år sedan såg sig (den legitima) statliga Strålsäkerhetsmyndigheten nödgade att skicka ut ett brev till landets skolor:

https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Pressmeddelanden/2013/brev-till-skolleldare-angaende-tradlosa-natverk.pdf

Ineldningen av brevet lyder:

“Under senare tid har förskolor och skolor fått en informationsbroschyr med rubriken Uppkopplade barn från Strålskyddsstiftelsen. Vi skriver det här brevet för att stiftelsens påståenden saknar vetenskaplig grund och inte ska stå oemotsagda.”

Tydligen ska Mona Nilsson hålla föredrag i Åtvidaberg på onsdag. Kan man hoppas på att du eller någon annan på Corren kan skriva en ny artikel inför, eller baserat på föreläsningen, där det inte finns en falsk balans som antyder att oron för “strålning” från trådlösa nätverk har någon som helst vetenskaplig grund?

Med vänliga hälsningar

Per Magnusson

2 thoughts on “Farligheten hos radiovågor från trådlösa nätverk

  1. Du skriver följande: “Det vetenskapliga forskningsläget är ganska klart när det gäller risken med radiofrekventa fält i de styrkor som kommer från trådlösa nätverk. Det finns flera välgjorda studier på området, men ingen som antyder att trådlösa nätverk skulle vara farliga.”

    Vilka studier är det som du syftar på som gäller just WIFI?

  2. Jag känner inte till några bra studier specifikt på trådlösa nät, men det är ganska rimligt att anta att större fältstyrka ger större skadeverken om man nu skulle ha kommit upp i en sådan fältstyrka att det finns en skadeverkan. Mobiltelefoner som hålls mot huvudet ger en otroligt mycket större fältstyrka i vävnaderna i närheten av antennen än vad man normalt kan få från WiFi, eftersom WiFi-sändare dels är svagare och dels normalt sett befinner sig på ett många gånger större avstånd från kroppen. Fältstyrkan avtar (under lite förenklade antaganden) med kvadraten på avståndet, så om avståndet är 10 gånger större så blir fältstyrkan 100 gånger svagare.

    De välgjorda studier jag känner till på mobilsidan har hittills inte påvisat några hälsovådliga effekter av radiovågorna och eftersom WiFi på många sätt liknar mobiltelefoni, men i rimliga fall alltså ger mycket svagare fältstyrkor i vävnader så tycker jag det verkar rimligt att dra slutsatsen att WiFi troligtvis också är ofarligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.