Monthly Archives: November 2014

Visar statistik från Danmark att mobiltelefoner är farliga?

Skepticism, Swedish

På Facebook har jag sett några vänner posta en länk till en artikel från 12:e juni 2014 på hemsidan hos (den lömskt namngivna) Strålskyddsstiftelsen (SSS). Rubriken är “Hjärntumörer ökar i Danmark. 55% fler på tio år”.

http://www.donotlink.com/cods

Om man inte läser så noga eller så värst kritiskt får man lätt intrycket att det här är kalla fakta som visar att det är jättefarligt med mobiltelefoner och att användningen av dessa är orsaken till ökningen i cancerfall. Läser man lite mer noga ser man att de hoppar raskt från påståendet om ökningen i antal cancerfall till ett helt orelaterat påstående om att SSS själva har gjort en sammanställning av forskning som visar att mobilanvändning ökar risken. De påstår också att ett markant trendbrott i cancerfallen skedde i Danmark 2003 som är utgångsåret för påståendet om 55% ökning på 10 år (till 2012). (Vi kan bortse från att de misslyckades lite i subtraktionen och att det bara handlar om 9 år från 2003 till 2012.)

Så, frågan är om det här stämmer.

Om det vore så att mobilanvändningen, som rimligen ökat och blivit väldigt vanlig från och med millennieskiftet ungefär, var orsaken till ökningen av cancerfall så borde man se samma ökning i länder med liknande mobilanvändning som Danmark. T.ex. i Sverige. I artikeln medger dock SSS att utvecklingen i Sverige är en helt annan, men de är lite otydliga på den punkten och anger inga procentsiffror för hur det hela har utvecklat sig i Sverige.

Jag lyckades dels leta upp statistiken från Danmark som SSS byggde sina påståenden på och dels motsvarande statistik från Sverige. Det verkar som om jag hittat samma statistisk som SSS, för jag kunde få fram samma siffror om Danmark som stod nämnda i artikeln.

Statistiken för Danmark hittar man här:

http://www.ssi.dk/Sundhedsdataogit/Sundhedsvaesenet%20i%20tal/Specifikke%20omraader/Kraeft/Nye%20krafttilfaelde%20-%20Regioner.aspx

Statistiken för Sverige finns här:

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/cancer

Låt oss ta en titt på siffrorna. För Danmark fanns det statistik från 1978 till 2012 och jag har sammanställt den i nedanstående tabell och diagram där det framgår hur många nya fall av cancer i hjärnan eller centrala nervsystemet per 100 000 invånare som rapporterats under olika år.

År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000
1978 14 1985 14 1992 15 1999 20 2006 23
1979 11 1986 15 1993 17 2000 21 2007 24
1980 13 1987 15 1994 17 2001 20 2008 27
1981 13 1988 15 1995 19 2002 21 2009 26
1982 12 1989 16 1996 19 2003 18 2010 29
1983 15 1990 16 1997 18 2004 24 2011 28
1984 14 1991 16 1998 22 2005 23 2012 28
Utvecklingen av antalet nyaupptäckta fall av tumörer i hjärnan eller centrala nervsystemet per 100 000 invånare per år i Danmark.
Utvecklingen av antalet nyupptäckta fall av tumörer i hjärnan eller centrala nervsystemet per 100 000 invånare per år i Danmark.

Notera gärna att år 2003 som SSS använde som utgångsår har en lägre siffra (18) än omgivande år (21 respektive 24), vilket ger en mer uppseendeväckande siffra, nämligen 55% ökning jämfört med 17% om man hade valt 2004 som utgångsår. En gissning är att det inte är en slump att SSS valde att utgå just från 2003.

Om det nu vore mobilanvändning som orsakade ökningen för den här sortens cancer så är det lite märkligt att ökningen ser ut att ha varit ganska stadig sedan åtminstone början av 80-talet då mobilanvändning var rätt ovanlig och då det definitivt inte fanns några mobiler där man höll antennen mot huvudet. Normalt tar det ju dessutom ganska många år från att man exponeras för en cancerrisk tills man utvecklar cancer, så man kan undra om SSS menar att mobilanvändningen på 60- och 70-talen är orsaken till början av den här kurvan. Eller var det kanske rullbandspelare och utsvängda jeans som ökade risken för hjärntumörer då?

Jag har ingen aning om vad som ligger bakom den här ökningen, men det finns verkligen inget som pekar ut just mobilanvändning. Kanske är det bara effektivare diagnosmetoder för tumörer eller bättre rapporteringssystem som ligger bakom?

Som sagt så borde utvecklingen av antalet hjärntumörer i Sverige ha varit likartad den i Danmark om orsaken till ökningen i Danmark är ökat mobilanvändande, vilket ju rimligen har varit ungefär densamma i de två länderna. Här är statistiken från socialstyrelsen över förekomsten av motsvarande nya cancerformer i Sverige under samma period:

År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000 År Antal fall/ 100 000
1978 13,4 1985 15,7 1992 15,165 1999 14,48 2006 15,5
1979 12,735 1986 15,775 1993 14,765 2000 13,905 2007 14,67
1980 13,175 1987 15,515 1994 14,745 2001 13,435 2008 14,7
1981 12,37 1988 15,29 1995 15,17 2002 14,26 2009 14,635
1982 14,06 1989 15,655 1996 14,02 2003 14,475 2010 15,97
1983 14,84 1990 15,405 1997 15,3 2004 14,085 2011 14,645
1984 16,25 1991 13,675 1998 15,39 2005 16,04 2012 13,505
Sverige
Statistik från Sverige över antalet nya fall av upptäckta tumörer i hjärnan eller centrala nervsystemet per 100 000 invånare per år.

Som synes har antalet fall per 100 000 invånare legat nästan still under perioden. Om man jämför 2003 med 2012 så som SSS behagade göra för Danmark så ser man till och med att antalet fall per 100 000 invånare råkar ha minskat med 7%! Så om SSS tyckte det var vettigt att dra en slutsats om mobilanvändningens påverkan på hjärncancer baserat på siffrorna från Danmark så är det lika vettigt att med utgångspunkt från de svenska siffrorna dra slutsatsen att mobilanvändning skyddar mot hjärncancer.

Vad den svaga ökning som ändå tycks finnas beror på vet jag såklart inte, men det skulle kanske kunna vara så enkelt att medellivslängden under perioden har ökat, vilket ökar chansen att en person ska utveckla en viss cancerform under sin livstid.

Sammanfattningsvis har Strålskyddsstiftelsen återigen bevisat sin oärlighet genom att på ett missvisande sätt plocka ut väl valda delar av ett statistiskt underlag ur sitt sammanhang för att försöka få det till att radiovågor från mobiler är livsfarliga. Det krävdes en del (men inte jättemycket) grävande för att få fram en mer rättvisande bild av vad statistiken egentligen säger, men de flesta som läser artikeln på Strålskyddsstiftelsens hemsida gör knappast det jobbet. Så om man läser och tror på det som står på Strålskyddsstiftelsens hemsida blir man vilseledd.

En risk med att tro att något användbart som t.ex. radiovågor från mobiltelefoner är farliga, trots att inget tyder på att de verkligen är farliga, är att man helt i onödan avstår från eller undviker något som skulle göra ens liv enklare eller bättre. En kanske värre risk är att man skyller något medicinskt problem på fel orsaker och på så sätt missar chansen att hitta och lösa det verkliga problemet, till stora kostnader (både bildligen och bokstavligen) för en själv och sin omgivning.

2013 fick Strålskyddsstiftelsen föreningen Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris. Det var välförtjänt.

Farligheten hos radiovågor från trådlösa nätverk

Swedish

Sorry, another post in Swedish. This one is a comment to a recent article in the local newspaper Corren that described the fear some parents at a school have for the damage they think the WiFi networks at the school might do to their children.

I lördagens Corren (2014-11-22) hade journalisten Lotta Willsäter en artikel om oron en del föräldrar i Åtvidaberg känner för den “strålning” som kommer från skolans trådlösa nätverk:

http://www.corren.se/nyheter/kinda-atvidaberg/stralning-pa-skoltid-oroar-7527968.aspx

Eftersom jag tyckte artikeln innehöll många felaktiga och vilseledande påståenden skrev jag igår (söndag) nedanstående svar till Lotta, men har ännu inte hört något från henne.

 

Hej Lotta,

Jag läste din artikel i Corren angående strålningsrädsla i Åtvidaberg. Jag kan förstå om det som journalist är svårt att vara väl insatt i alla ämnen man ska bevaka, så jag skulle vilja bidra med vad jag tror är en mer balanserad och vetenskapsbaserad syn på ämnet.

Det vetenskapliga forskningsläget är ganska klart när det gäller risken med radiofrekventa fält i de styrkor som kommer från trådlösa nätverk. Det finns flera välgjorda studier på området, men ingen som antyder att trådlösa nätverk skulle vara farliga. Helt säker kan man såklart aldrig vara i något enda ämne, men trots många välgjorda studier har man alltså inte lyckats hitta något orsakssamband (ofta inte ens ett korrelationssamband) mellan mobilanvändande (som det forskats mer på än trådlösa nätverk) och olika typer av cancer. Wikipedias artikel i ämnet kanske kan intressera:

http://en.wikipedia.org/wiki/Mobile_phone_radiation_and_health

Mobiltelefoner genererar liknande radiovågor som trådlösa nät, men ofta med högre effekt (uppemot 1 W för mobiler istället för 0.1 W för trådlösa nät). Dessutom håller man ju ofta mobilen mycket närmare huvudet än man normalt gör med basstationer och terminaler för trådlösa nät, så om radiovågorna från mobilerna inte orsakar några problem efter uppemot 10 års användning så lär inte de 10 gånger svagare och betydligt mer avlägsna sändarna för trådlösa nät göra det heller. Fältstyrkan klingar snabbt av med avståndet från sändaren, så det spelar stor roll för hur starka fält man utsätts för om sändaren hålls ett par cm från kroppen eller är flera decimeter eller meter bort.

I din artikel refereras till WHO:s klassning av cancerrisken som elektromagnetiska fält från mobiltelefoner orsakar. Jag skulle rekommendera att du inte bara sväljer tolkningen som de oroliga människorna gör, utan istället läser vad WHO har att skriva i ämnet, vilket är både någorlunda kortfattat och lättbegripligt, så det kräver inte en väldigt stor insats. Här är en länk till WHO:s faktablad:

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs193/en/

Sammanfattningsvis drar de slutsatsen att det finns inget i forskningen som tyder på några kortsiktiga hälsorisker och speciellt att inte “elöverkänslighet” som en del personer tror sig lida av skulle bero på elektromagnetiska fält. Så här skriver de om just det: “Further, research has not been able to provide support for a causal relationship between exposure to electromagnetic fields and self-reported symptoms, or “electromagnetic hypersensitivity”.”

Långsiktiga hälsorisker av mobilanvändning är WHO något mer försiktiga att dra slutsatser om eftersom effekter skulle kunna visa sig först efter mer än 10 år, men de pekar på att de studier som har gjorts hittills inte ger något stöd för hypotesen att mobilanvändning skulle orsaka cancer.

Den cancerriskklassning WHO gett för mobilanvändning är 2B, vilket betyder “möjlig cancerrisk”, och det innebär att man inte lyckats utesluta att det finns en åtminstone mycket liten cancerrisk. I denna klass finns även kaffe och att jobba som snickare. Det finns även en klass 2A med saker som troligen är cancerframkallande och en klass 1 som med säkerhet är cancerframkallande.

Tyvärr är det väl lätt att få en idé om att något nytt (t.ex. trådlösa nät) är farligt och speciellt när man kan kalla radiovågorna för “strålning” som man medvetet eller omedvetet associerar med det väsensskilda begreppet radioaktiv strålning som man ju vet är farligt. Om man sedan får för sig att ens eventuella problem är orsakade av detta nya och får bekräftelse från omgivningen (t.ex. från Mona Nilsson i den lömskt namngivna Strålskyddsstiftelsen) på att så är fallet är det lätt att helt fastna i den idén, trots att den av allt att döma inte har någon verklighetsförankring.

Att personer som tror sig vara elöverkänsliga har någon form av åkomma är uppenbart och inget man ska förringa. Men att uppmuntra deras självdiagnos är väldigt kontraproduktivt och leder lätt till att de gör sig otillgängliga för hjälp som verkligen skulle vara till nytta för dem (kanske stresshantering, kanske KBT, kanske något annat, men säkerligen inte eliminering av trådlösa nät i närheten), samtidigt som de drar med sig andra personer i sin omgivning i det mörker (bokstavligen) det kan innebära att fjärma sig från moderna bekvämligheter som el och trådlös teknik.

Nu tog ju artikeln bara svagt ställning för personerna, men enbart det faktum att de får någorlunda okritisk uppmärksamhet tror jag kan få läsare att helt i onödan bli mer rädda för trådlös teknik. I artikeln bemöts de enbart av kommunfolk som visserligen verkar vara på rätt sida av verkligheten, men som det är lätt att uppfatta som elaka och okänsliga när man läser artikeln.

Det jag vänder mig mest emot är dock den ensidigt positiva “faktarutan” om Mona Nilsson. Den allra mest rättvisande utmärkelsen hon, eller i alla fall hennes förening “Strålskyddsstiftelsen”, tilldelats är nog föreningen Vetenskap och Folkbildnings pris “Årets förvillare” 2013: “Stiftelsen får utmärkelsen ”för sin skrämselpropaganda och vinklade rapportering om hälsoeffekterna av mobiltelefonanvändning och trådlösa nätverk”.”

http://www.vof.se/utmarkelser/arets-forvillare/

Strålskyddsstiftelsen bedriver sin propaganda på många fronter och för drygt ett år sedan såg sig (den legitima) statliga Strålsäkerhetsmyndigheten nödgade att skicka ut ett brev till landets skolor:

https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Pressmeddelanden/2013/brev-till-skolleldare-angaende-tradlosa-natverk.pdf

Ineldningen av brevet lyder:

“Under senare tid har förskolor och skolor fått en informationsbroschyr med rubriken Uppkopplade barn från Strålskyddsstiftelsen. Vi skriver det här brevet för att stiftelsens påståenden saknar vetenskaplig grund och inte ska stå oemotsagda.”

Tydligen ska Mona Nilsson hålla föredrag i Åtvidaberg på onsdag. Kan man hoppas på att du eller någon annan på Corren kan skriva en ny artikel inför, eller baserat på föreläsningen, där det inte finns en falsk balans som antyder att oron för “strålning” från trådlösa nätverk har någon som helst vetenskaplig grund?

Med vänliga hälsningar

Per Magnusson