Förpackningen till Aqua 2000
Publicerad 2013-06-23
Som svar på min artikel i Folkvett nummer 1, 2013 skrev Björn Långberg på Trebema nedanstående text som publicerades i efterföljande nummer. Min replik på Långbergs svar följer längre ned. Jag publicerar här en något längre version av min replik än vad som trycktes i Folkvett.
Vi delar inte Per Magnussons negativa bild av vår produkt i Folkvett 2013:1 och vill härmed bemöta och förklara vad som ligger till grund för våra beskrivningar. Vi beklagar att vi inte fick möjlighet att bemöta detta före publicering och ge en så korrekt bild som möjligt. Vi tror på öppenhet och att korrekt information gynnar alla.
Magnusson frågar om vår kalklösare är en "bluff eller billig problemlösare"? Vi vet att det är en billig problemlösare, just mot kalkbeläggningar. Vi har sedan 1994 arbetat med kalklösarna Aqua 2000, Aqua 3000 och Aqua 5000 och har över 50 000 st installerade.
Vi anger fel när vi skriver järnpartiklar och detta ska vi självklart ändra omgående: det rätta ska vara metalliska partiklar. När det gäller andelen järn i vatten eller andelen magnetiska partiklar så finns det nästan alltid den mängd som våra apparater kräver för full funktion, så därför anger vi inte detta som ett krav.
Att det går åt 25% mindre disk- och tvättmedel beror på en minskad ytspänning som redovisas i Allan Jerbos rapport. Detta är idag ännu väsentligare för konsumenten. Nya disk- och tvättmaskiner förbrukar så lite vatten att om man överdoserar så kan problem uppstå med att lösa upp tvättmedler, oavsett kalkproblem eller inte.
När det gäller bilder på element med och utan kalk så är dessa tagna i maskiner med Aqua 2000 resp. utan Aqua 2000 monterad hos kund.
Vi har inte ändrat eller påverkat någon av texterna vi refererar till utan bara arkiverat dessa ihop med annat material för att bifoga till kund vid efterfrågan. De kunder som har en positiv erfarenhet har Magnusson helt lämnat åt sidan. När det gäller Magnussons fråga om industriella installationer ber vi att få hänvisa till dokumentation som vi tillhandahåller på förfrågan.
VTT-testet är gjord av ett ackrediterat institut som vi inte har anledning att ifrågasätta. Då skulle även Intertek-Semko och Sveriges Tekniska Forskningsinstitut ifrågasättas. Vi tror att deras kompetens är fullt tillräcklig. Testet är inte gjort på uppdrag av oss utan av två kunder till oss.
En av våra stora kunder har gjort ett eget test liknande VTT:s, men med två ledningar och kopparrör som matade 25 l/min i 5 dygn ned på en glasskiva. Ledning 1 var utan Aqua 2000 och ledning 2 hade Aqua 2000 installerad. Resultatet blev exakt detsamma som i VTT-testet.
När det gäller rörmokarens handlande med Magnussons mors enhet så erbjuder han ett återköp helt enligt våra föreskrifter. Alla konsumenter och professionella kunder har ett års full returrätt på enheterna utan att vi kräver någon motprestation, förutom att kunden betalar returfrakten. Vi får tillbaka ca tio apparater per år och då främst av kunder som underskattat sin förbrukning eller valt för liten enhet.
Björn Långberg
Trebema AB
Ansvarig för Trebema Kalklösare sedan 1994
Tack för svaret på min artikel om Aqua 2000. Jag tror också på öppenhet och korrekt information och är glad att diskussionen fortsätter.
Som jag beskriver i artikeln så finns det ingen känd fysikalisk mekanism som skulle förklara varför och hur ett svagt elektriskt växelfält skulle kunna motverka kalkproblem i vatten. Beskrivningarna i dokument från företagen bakom Aqua 2000 är också ofta direkt motsägelsefulla. Än mer osannolikt blir det när det påstås att apparaten fungerar lika bra även när den installeras på ett sätt som gör att det elektriska fältet inte ens kommer i kontakt med vattnet, dvs. på metallrör som stoppar fältet. Att det dessutom finns många bluffprodukter inom området gör inte saken bättre. Ovanstående är dock inget bevis för att Aqua 2000 är verkningslös.
Men för att övertyga om att apparaten fungerar så krävs det - med denna bakgrund av osannolikhet - betydligt starkare belägg, än om den hade byggt på en känd princip. Eftersom verkansprincipen är okänd så blir det också svårt att dra slutsatser om i vilka övriga fall apparaten fungerar om man skulle lyckas konstatera funktion i ett speciellt fall.
Vad är det då för belägg som hittills förts fram? Jo, dels anekdoter från kunder och dels bristfälliga okontrollerade tester som inte är verklighetsnära (återcirkulation av vatten genom apparaten under flera dygn i VTT-fallet, flöden på en droppe per sekund i ett av Jerbos tester etc.) och som dessutom huvudsakligen utmynnar i indirekta resultat baserade på manuell bedömning istället för robusta mätvärden. Sammanfattningen av de mätvärden som trots allt finns i VTT:s rapport är:
"På grundval av röntgendiffraktionsgrammen är utfällningarna från båda testdelarna, både i bassängen och på glasskivan, till sin kristallstruktur samma kalciumkarbonat (CaCO3, calcite). På grundval av sidbredden i provernas diffraktionsspektrum är kristallstorleken i utfällningarna av samma klass."
Det fanns alltså ingen skillnad i själva mätvärdena. Den bedömda skillnaden i resultat (beläggningen på glasskivan) skulle som jag skrev i artikeln kunna bero på att de små hålen satte igen lite under första delen av testen eller på någon annan skillnad mellan testerna som är förbisedd i rapporten.
Trots att de tester som offentliggjorts haft minst sagt svaga resultat och att mekanismen för hur kalken påverkas är okänd, så gör Trebema påståenden om hur stort vattenflödet får vara, att Aqua 2000 fungerar fint oavsett om den monteras på rör av plast eller metall och nu senast att metallpartiklar av godtycklig sort i vattnet är viktiga för resultatet, men att de så gott som alltid finns i tillräcklig mängd. Om påståendena inte är tagna ur luften måste rimligen helt andra tester ha genomförts. Vilka tester har gjorts för att komma fram till dessa påståenden?
Skillnaden mellan bilderna på element med och utan kalkavlagringar är som natt och dag. Om det verkligen är så att Aqua 2000 kan åstadkomma denna extremt goda effekt så borde det vara enkelt att göra ett kontrollerat test som åstadkommer ett sådant otvetydigt resultat. Proceduren som användes i [1] borde vara lämplig. Ett väldokumenterat, välkontrollerat, verklighetsnära och återupprepningsbart test där man uppnår resultatet som visas på bilderna skulle övertyga mig om att det finns fall då Aqua 2000 verkligen fungerar. Det borde också leda till en massa ny spännande forskning där fysiken bakom fenomenet klarläggs. Minst en lysande doktorsavhandling lär kunna baseras på detta och kanske finns applikationer inom andra områden där man kan dra nytta av fenomenet och skapa lönsamma företag när man väl förstår mekanismen.
Ännu enklare borde det vara att testa påståendet om sänkning av ytspänningen. Det finns noggranna metoder för att mäta ytspänning och att hälla en skvätt vatten genom ett rör när Aqua 2000 inte är inkopplad, mäta ytspänningen och sedan hälla samma vatten en gång till genom röret, men denna gång med apparaten påslagen och mäta ytspänningen igen borde ge besked. Helst ska experimentet upprepas ett antal gånger och den som utför mätningen ska inte känna till om Aqua 2000 var igång eller inte.
Anekdoterna från nöjda kunder lämnade jag mycket riktigt till stor del därhän. Hur mycket problem man har med kalk i vattnet är ganska subjektivt och det kan även variera av andra orsaker än installationen av en Aqua 2000. Om man förväntar sig att se resultat så är det också lätt att göra det. Det vore därför konstigt om det inte gick att hitta ett hyggligt antal nöjda kunder när 50 000 enheter har sålts, oavsett om de fungerar ypperligt eller inte har någon effekt alls.
Att blint lita på auktoriteter är ibland en dålig idé, även om det ibland också kan leda rätt. VTT är säkert jätteduktiga på det mesta av det de sysslar med, men jag tvivlar på att de är ackrediterade för att testa avkalkare, vilket ju är det relevanta här. Jag tvivlar också på att det finns någon allmänt erkänd testmetod. Gissningsvis har VTT satt ihop en ad hoc-testmetod som de tyckte verkade lämplig. Det innebär att metoden troligen inte är verifierad och genomarbetad för att eliminera alla felkällor. I artikeln och även tidigare i detta svar påpekar jag ett antal brister och oklarheter i testet och även att resultatet är svagt. Om testmetoden är bristfällig spelar det inte så stor roll att de som utför testet är erkänt duktiga på andra saker. Om Trebema har bra dokumentation av andra och mer relevanta tester så är jag mycket intresserad av att läsa den.
Att rörmokaren tog tillbaka apparaten utan krångel berömde jag som bekant i artikeln. Att det finns ett års returrätt är något som jag inte kan minnas att jag har sett, varken på Trebemas hemsida eller i dokumentationen som följde med Aqua 2000, men det är såklart bra att en sådan rätt finns. Det har dock inget att göra med om apparaten fungerar eller inte, vilket är det jag ville granska i artikeln.
Det finns mycket kritik i min artikel som Björn Långberg inte bemöter i sitt svar. Med tanke på att Aqua 2000 inte bygger på någon känd fysikalisk princip och till och med verkar bryta mot känd fysik i vissa fall (när den monteras på metallrör) behövs tyngre belägg än anekdoter, bilder och bristfälliga tester med vaga resultat för att övertyga om dess effektivitet.
Det vore häftigt om avkalkaren fungerade och i så fall har vi ny spännande forskning och kunskap att se fram emot. Men tills det presenteras rapporter från mycket bättre tester och med mycket starkare resultat så förhåller jag mig synnerligen skeptisk till att Aqua 2000 verkligen löser användares kalkproblem.
Per Magnusson
[1] "Demonstration and Evaluation of Magnetic Descalers", US Army Corps of Engineers, Technical Report Number ERDC/CERL TR-01-63 http://www.water-services.info/pdf/Hock_MagneticDescalers.pdf
Om Björn Långberg eller någon annan företrädare för Aqua 2000 vill ge ytterligare kommentarer eller svara konkret på den direkta kritiken jag framfört så kan jag tänka mig att publicera svaren här.