![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-0-DSC_3728-scaled.jpg\")
<\/a>S\u00e5vitt jag kan komma ih\u00e5g s\u00e5 har det inte publicerats n\u00e5gon artikel om radiopejlmottagare (r\u00e4vsaxar) i QTC p\u00e5 \u00f6ver 10 \u00e5r. I nummer 2, 2012 beskrev Bo Lenander sin eleganta 80m12-konstruktion; en artikel som jag l\u00e4ste med stort intresse [1]. Jag var redan d\u00e5 sedan flera \u00e5r nyfiken p\u00e5 radiopejlorientering\/r\u00e4vjakt, men hade aldrig testat sporten och hade ingen koll p\u00e5 hur s\u00e5dana mottagare brukar vara uppbyggda. Vad \u201dsidbest\u00e4mning\u201d \u00e4r och hur den finessen fungerar f\u00f6rstod jag inte heller.<\/p>\n\n\n\n
Sedan dess har jag f\u00e5tt chansen att prova p\u00e5 sporten ett antal g\u00e5nger, med f\u00f6rsta tillf\u00e4llet i maj 2019 d\u00e5 t\u00e4vlingar arrangerades i Link\u00f6ping d\u00e4r jag bor. Mottagaren jag l\u00e5nade f\u00f6r 80-m-t\u00e4vlingen visade sig vara en nyare variant av just 80m12-konstruktionen och po\u00e4ngen med sidbest\u00e4mning blev genast uppenbar. Som orienterare och elektronikkonstrukt\u00f6r med radiointresse var radiopejlorientering en mycket positiv upplevelse och f\u00f6rutom att b\u00f6rja \u00e5ka p\u00e5 t\u00e4vlingar s\u00e5 kom \u00e4ven funderingarna p\u00e5 hur jag skulle kunna bygga en egen mottagare med \u00e4nnu b\u00e4ttre egenskaper. Jag lekte med tankar p\u00e5 en direktsamplande arkitektur med en FPGA f\u00f6r signalbehandlingen (vilket p\u00e5minner om system jag konstruerar p\u00e5 arbetstid) och en uppblandande superheterodyn med kristallfilter, men jag fastnade till slut f\u00f6r en (n\u00e4stan) direktkonverterande mottagare (l\u00e5g-MF) med spegelfrekvensundertryckning d\u00e4r den l\u00e5ga mellanfrekvensen (13 kHz) samplas av 24-bitars audio-codecar och resten av signalbehandlingen g\u00f6rs i en mikroprocessor.<\/p>\n\n\n\n
Genom att kosta p\u00e5 mig en konstruktion med h\u00f6gre komplexitet \u00e4n andra radiopejlmottagare jag st\u00f6tt p\u00e5 hoppades jag kunna \u00e5stadkomma en mottagare som g\u00f6r det m\u00f6jligt att snabbare och mer noggrant pejla riktningen till s\u00e4ndarna (r\u00e4varna). Den b\u00e4rande \u2013 och m\u00f6jligen nya \u2013 id\u00e9n var att ha tv\u00e5 parallella mottagarkedjor s\u00e5 att man samtidigt kan ta emot signalerna fr\u00e5n b\u00e5de H-f\u00e4ltsantennen och E-f\u00e4ltsantennen och j\u00e4mf\u00f6ra deras fas f\u00f6r att noggrant kunna avg\u00f6ra precis n\u00e4r H-f\u00e4ltsantennen sveper f\u00f6rbi riktningen mot s\u00e4ndaren. N\u00e4r det intr\u00e4ffar f\u00e5r man (som bekant?) b\u00e5de ett minimum i signalen fr\u00e5n H-f\u00e4ltsantennen (vilket utnyttjas av alla k\u00e4nda pejlmottagare) och dels ett fashopp p\u00e5 180 grader i samma signal. Signalen fr\u00e5n E-f\u00e4ltsantennen d\u00e4remot har samma fas hela tiden och kan s\u00e5ledes utg\u00f6ra referens vid fasj\u00e4mf\u00f6relsen. En del ferritantenner ger ett lite diffust minimum, men om antennen \u00e4r v\u00e4l sk\u00e4rmad fr\u00e5n E-f\u00e4ltet b\u00f6r fashoppet ske i en v\u00e4ldigt distinkt riktning. \u00c5tminstone i fj\u00e4rrf\u00e4ltet. P\u00e5 k\u00f6pet kan man skilja p\u00e5 om antennen pekar mot s\u00e4ndaren eller bort fr\u00e5n den, vilket eliminerar det extra momentet med sidbest\u00e4mning som kr\u00e4vs i traditionella mottagare.<\/p>\n\n\n\n
Sammantaget hoppades jag kunna uppn\u00e5 bland annat f\u00f6ljande egenskaper och finesser i min konstruktion:<\/p>\n\n\n\n
- \n
- Eliminering av det separata sidbest\u00e4mningsmomentet.<\/li>\n\n\n\n
- Snabbt f\u00e5 fram en distinkt pejlriktning.<\/li>\n\n\n\n
- Mottagning av endast enkelt sidband f\u00f6r att slippa st\u00f6rningar och brus fr\u00e5n spegelbandet. Detta kan vara speciellt viktigt p\u00e5 natt\u00e4vlingar d\u00e5 allsk\u00f6ns avl\u00e4gsna stationer kan dundra in. Eller p\u00e5 t\u00e4vlingar som g\u00e5r n\u00e4ra bebyggelse med diverse st\u00f6rk\u00e4llor.<\/li>\n\n\n\n
- Kristallstyrd och kalibrerad lokaloscillator f\u00f6r att slippa os\u00e4ker och drivande frekvensinst\u00e4llning.<\/li>\n\n\n\n
- Ett antal olika valbara filterbandbredder f\u00f6r att kunna g\u00f6ra olika avv\u00e4gningar mellan att f\u00e5 l\u00e5gt brus och m\u00f6jligheten att h\u00f6ra r\u00e4var som ligger lite fel i frekvens.<\/li>\n\n\n\n
- S\u00e5 bra elektrisk sk\u00e4rmning av ferritantennen som m\u00f6jligt.<\/li>\n\n\n\n
- Inbyggd elektronisk kompass.<\/li>\n\n\n\n
- En grafisk sk\u00e4rm s\u00e5 att mottagaren kan visa signalstyrka och fasskillnad som funktion av kompassriktning.<\/li>\n\n\n\n
- Realtidsklocka f\u00f6r att h\u00e5lla reda p\u00e5 vilken r\u00e4v som s\u00e4nder.<\/li>\n\n\n\n
- LiPo-batteri f\u00f6r l\u00e5g vikt och laddbarhet.<\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n
Saker jag kunde t\u00e4nka mig att pruta p\u00e5 var att konstruktionen inte beh\u00f6vde vara s\u00e4rskilt enkel, billig eller snabbutvecklad. Men jag ville att den \u00e4nd\u00e5 skulle vara m\u00f6jlig f\u00f6r mig att bygga utan att anlita en professionell elektronikmonteringsfabrik.<\/p>\n\n\n\n
Antenner och v\u00e5gor vid r\u00e4vjakt<\/h2>\n\n\n\n
Innan jag beskriver hur mottagaren \u2013 som jag kallar FoxScope \u2013 fungerar t\u00e4nkte jag ge lite bakgrund om hur pejling vid 80 m r\u00e4vjakt g\u00e5r till.<\/p>\n\n\n\n
I en traditionell radiopejlmottagare f\u00f6r 80 m s\u00e5 har man tv\u00e5 antenner. Huvudantennen \u00e4r antingen en enkel loop utan k\u00e4rna (typiskt en eller tv\u00e5 decimeter i diameter) eller s\u00e5 \u00e4r det en ferritstav med spole. Denna antenn tar emot magnetf\u00e4ltsdelen (H-f\u00e4ltet) av radiov\u00e5gorna. Man har \u00e4ven ett litet vertikalt spr\u00f6t som tar emot det elektriska f\u00e4ltet. Av n\u00f6dv\u00e4ndighet \u00e4r antennerna v\u00e4ldigt mycket mindre \u00e4n v\u00e5gl\u00e4ngden och d\u00e4rmed t\u00e4mligen ineffektiva, men de \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tillr\u00e4ckligt bra f\u00f6r att kunna snappa upp s\u00e4ndningen fr\u00e5n en typisk r\u00e4v p\u00e5 n\u00e5gra km avst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n
Jag valde att anv\u00e4nda en ferritantenn som huvudantenn och resten av beskrivningen \u00e4r baserad p\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e4ndarna (r\u00e4varna) skickar ut signaler i form av nycklad CW, dvs en enkel omodulerad ton som sl\u00e5s av och p\u00e5 i form av morsetecken. S\u00e4ndarantennen \u00e4r vertikalt polariserad, vilket inneb\u00e4r att det elektriska f\u00e4ltet i markplan \u00e4r vertikalt riktat medan det magnetiska f\u00e4ltet \u00e4r horisontellt i form av cirklar som breder ut sig fr\u00e5n s\u00e4ndarantennen.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r man h\u00e5ller ferritstaven parallellt med magnetf\u00e4ltet s\u00e5 f\u00e5ngar man upp maximalt med magnetiska f\u00e4ltlinjer och man f\u00e5r maximal signal, vilket visas i figur 1. Om man vrider staven s\u00e5 att den pekar mot s\u00e4ndaren kommer inga f\u00e4ltlinjer att passera genom spolen och man f\u00e5r minimal signal enligt figur 2. Forts\u00e4tter man att vrida antennen s\u00e5 f\u00e5r man \u00e5terigen en signal, men med 180 grader skillnad i fas mot tidigare.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-1-maximal_signal2-1024x423.png\")
<\/a>Figur 1. Ferritantennen ger maximal signal n\u00e4r bredsidan \u00e4r riktad mot s\u00e4ndaren. De bl\u00e5 cirklarna visar de magnetiska f\u00e4ltlinjerna fr\u00e5n s\u00e4ndarantennen i mitten av bilden.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n ![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-2-minimal_signal2-1024x397.png\")
<\/a>Figur 3. N\u00e4r ferritantennen pekar rakt mot s\u00e4ndaren ger den minimal signal.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n Maximat i en s\u00e5dan h\u00e4r antenn \u00e4r v\u00e4ldigt diffust, men minimat \u00e4r i b\u00e4sta fall tydligt, s\u00e5 det \u00e4r det man traditionellt anv\u00e4nder f\u00f6r att pejla s\u00e4ndarna. Ett ungef\u00e4rligt antenndiagram visas i figur 3. P\u00e5 grund av symmetrin finns det ett minimum i ferritstavens b\u00e5da riktningar, s\u00e5 om man inte p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt vet vilken av dessa tv\u00e5 motsatta riktningar som pekar mot s\u00e4ndaren s\u00e5 beh\u00f6vs en metod f\u00f6r att ta reda p\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-3-antenndiagram-915x1024.png\")
<\/a>Figur 3. Antenndiagram f\u00f6r ferritantenn.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n E-f\u00e4ltsantennen pekar alltid upp\u00e5t n\u00e4r man pejlar och ger d\u00e4rf\u00f6r lika stark signal med samma fas oavsett hur man roterar mottagaren runt vertikalaxeln. Se figur 4.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-4-E-field-1024x713.png\")
<\/a>Figur 4. F\u00e4ltlinjerna hos E-f\u00e4ltet (r\u00f6da kurvor) g\u00e5r vertikalt vid den gr\u00f6na E-f\u00e4ltsmottagarantennen och varken fas eller amplitud p\u00e5 signalen som antennen plockar upp p\u00e5verkas av hur antennen \u00e4r roterad runt vertikalaxeln. (I praktiken s\u00e5 g\u00f6r den ledande marken att undre delen av f\u00e4ltet ser ut p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n i figuren.)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n I 80m12 och m\u00e5nga andra mottagare finns en knapp som om den h\u00e5lls in aktiverar \u00e4ven E-f\u00e4ltsantennen och adderar signalen fr\u00e5n den till signalen fr\u00e5n ferritantennen. Om signalerna \u00e4r lika starka (n\u00e5got man str\u00e4var efter i konstruktionen) vid summationspunkten och inte har drabbats av olika fasvridningar s\u00e5 \u00e4r de i motfas och sl\u00e4cker ut varandra om man har ena bredsidan av ferritantennen mot s\u00e4ndaren medan signalerna \u00e4r i fas och adderas om andra bredsidan v\u00e4nds mot s\u00e4ndaren. R\u00e4vj\u00e4garen j\u00e4mf\u00f6r vilken av bredsidorna som ger starkast signal och kan d\u00e4rmed avg\u00f6ra vilken av de tv\u00e5 riktningarna som \u00e4r den sanna.<\/p>\n\n\n\n
En pejling g\u00e5r allts\u00e5 till som s\u00e5 att man f\u00f6rst pejlar tills man hittar ett minimum. Nu vet man att s\u00e4ndaren ligger p\u00e5 linjen genom ferritstaven, men inte i vilken av de tv\u00e5 riktningarna den finns. Sedan vrider man mottagaren 90 grader f\u00f6r att f\u00e5 ett maximum och trycker in sidbest\u00e4mningsknappen. D\u00e4refter testar man om denna position av mottagaren ger starkare eller svagare signal \u00e4n om man roterar mottagaren ytterligare 180 grader. Med denna information kan man avg\u00f6ra om s\u00e4ndaren finns framf\u00f6r eller bakom en.<\/p>\n\n\n\n
Figur 5 visar hur signalerna ser ut f\u00f6r fyra olika riktningar hos mottagaren relativt s\u00e4ndaren. R\u00f6da kurvor \u00e4r signalen fr\u00e5n E-f\u00e4ltsantennen, bl\u00e5 kurvor \u00e4r fr\u00e5n ferritantennen medan gr\u00f6na visar resultatet av additionen av dessa tv\u00e5 n\u00e4r man trycker in sidbest\u00e4mningsknappen. De \u00f6versta kurvorna visar n\u00e4r bredsida 1 av ferritantennen \u00e4r riktat mot s\u00e4ndaren. B\u00e5da signalerna \u00e4r starka och i fas, s\u00e5 n\u00e4r man sidbest\u00e4mmer f\u00e5r man en stark signal.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4sta kurvor visar vad som h\u00e4nder n\u00e4r ferritantennen har vridits s\u00e5 att den n\u00e4stan pekar mot s\u00e4ndaren, men utan att dess f\u00f6rl\u00e4ngning passerat s\u00e4ndaren. Nu \u00e4r H-f\u00e4ltsignalen (bl\u00e5) svag, men har fortfarande samma fas.<\/p>\n\n\n\n
Tredje gruppen kurvor visar fallet att ferritantennens f\u00f6rl\u00e4ngning svept aningen f\u00f6rbi s\u00e4ndaren. Signalen \u00e4r \u00e4ven nu svag, men har f\u00e5tt omkastad fas.<\/p>\n\n\n\n
De nedersta kurvorna visar hur det ser ut n\u00e4r mottagaren vridits s\u00e5 att andra bredsidan av ferritantennen pekar mot s\u00e4ndaren. Nu \u00e4r H-f\u00e4ltsignalen \u00e5terigen stark, men denna g\u00e5ng i motfas mot E-f\u00e4ltsignalen, s\u00e5 additionen vid sidbest\u00e4mning ger en svag signal.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-5-sinusoids-1024x659.png\")
<\/a>Figur 5. Signaler fr\u00e5n de tv\u00e5 olika antennerna vid fyra olika riktningar hos mottagaren. R\u00f6da kurvor \u00e4r fr\u00e5n E-f\u00e4ltet, bl\u00e5 fr\u00e5n H-f\u00e4ltet (ferritantennen) och gr\u00f6na \u00e4r resultatet av additionen mellan signalerna n\u00e4r man g\u00f6r sidbest\u00e4mning.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n I praktiken kan det vara sv\u00e5rt att f\u00e5 signalerna fr\u00e5n de tv\u00e5 antennerna att vara lika starka och i perfekt fas\/motfas vid sidbest\u00e4mning, s\u00e5 f\u00f6r att f\u00e5 en tydlig sidbest\u00e4mning kan man beh\u00f6va h\u00f6ja och s\u00e4nka mottagaren mellan kn\u00e4h\u00f6jd och \u00f6ver huvudh\u00f6jd i f\u00f6rhoppningen om att p\u00e5 n\u00e5gon h\u00f6jd \u00f6ver marken hitta en position d\u00e4r signalerna fr\u00e5n antennerna \u00e4r ungef\u00e4r lika starka och det d\u00e4rf\u00f6r blir tydligt vilken av sidorna som ger starkast signal.<\/p>\n\n\n\n
Antennsk\u00e4rmning<\/h2>\n\n\n\n
En annan sv\u00e5righet som jag upplevde med den mottagare jag l\u00e5nat \u00e4r att minimat vid pejling ganska ofta inte \u00e4r s\u00e4rskilt tydligt. Dock l\u00e4rde jag mig att det gick att f\u00e5 det tydligare genom att h\u00e5lla ena handen en decimeter \u00f6ver antennen under pejlingen. Jag tror dessa fenomen beror p\u00e5 att ferritantennen inte \u00e4r s\u00e4rskilt v\u00e4l sk\u00e4rmad fr\u00e5n det elektriska f\u00e4ltet s\u00e5 \u00e4ven n\u00e4r den \u00e4r riktad s\u00e5 att den inte ger n\u00e5gon signal fr\u00e5n magnetf\u00e4ltet s\u00e5 plockar den upp en signal fr\u00e5n E-f\u00e4ltet som suddar ut minimat. Handen \u00f6ver antennen sk\u00e4rmar i n\u00e5gon m\u00e5n av E-f\u00e4ltet och g\u00f6r minimat tydligare och pejlingen d\u00e4rmed exaktare.<\/p>\n\n\n\n
I m\u00e5nga pejlmottagare man kan k\u00f6pa f\u00e4rdiga \u00e4r ferritantennen inbyggd i en sk\u00e4rmad l\u00e5da (ofta gjord av m\u00f6nsterkortslaminat ser det ut som) med en slits i kopparfolien i samma riktning som ferritstaven. Sk\u00e4rmningen g\u00f6r att E-f\u00e4ltet inte kommer \u00e5t spolen medan slitsen g\u00f6r att sk\u00e4rmningen inte agerar som ett kortslutet lindningsvarv, vilket annars kraftigt skulle minska dess k\u00e4nslighet. Se figur 6.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-6-slitsskarm-1024x860.png\")
<\/a>Figur 6. Ferritantenn med E-f\u00e4ltssk\u00e4rm med slits p\u00e5 ovansidan.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n Att ha en \u2013 bortsett fr\u00e5n slitsen \u2013 helt\u00e4ckande folie runt ferritantennen borde \u00e4nd\u00e5 i n\u00e5gon m\u00e5n d\u00e4mpa magnetf\u00e4ltet n\u00e4r f\u00e4ltlinjerna inte \u00e4r parallella med ferritstaven. D\u00e5 tvingas n\u00e4mligen f\u00e4ltlinjerna passera genom metallfolien s\u00e5 att virvelstr\u00f6mmar induceras, magnetf\u00e4ltet d\u00e4mpas och minimat borde bli bredare. Se figur 7.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-7-slitsskarm-med-falt-1024x718.png\")
<\/a>Figur 7. Om ferritantennen inte \u00e4r parallell med magnetf\u00e4ltet passerar magnetiska f\u00e4ltlinjer (bl\u00e5) genom sidorna p\u00e5 slitssk\u00e4rmen som borde d\u00e4mpa signalen och bredda minimat.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n S\u00e5 kanske vore det \u00e4nnu b\u00e4ttre att ha en sk\u00e4rm med inte bara en slits l\u00e4ngs med ferriten, utan v\u00e4ldigt m\u00e5nga fler slitsar \u00e4ven i andra riktningen s\u00e5 att sk\u00e4rmen inte har sammanh\u00e4ngande metallytor som det kan induceras virvelstr\u00f6mmar i?<\/p>\n\n\n\n
Ett s\u00e4tt att uppn\u00e5 det \u00e4r att anv\u00e4nda en bred flatkabel som sk\u00e4rm, l\u00f6da ihop alla ledarna under ferritstaven och kapa flatkabeln ovanf\u00f6r antennen. Se figur 8.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-8-flatkabelskarm-1024x943.png\")
<\/a>Figur 8. Principen f\u00f6r en \u201dflatkabelsk\u00e4rm\u201d (r\u00f6da ledare) med slits p\u00e5 ovansidan och sammankopplad jordning p\u00e5 undersidan.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n Efter n\u00e5gra f\u00f6rs\u00f6k med att skala bred flatkabel tr\u00f6ttnade jag och t\u00e4nkte ut ett annat s\u00e4tt att \u00e5stadkomma samma sak. Med hj\u00e4lp av en nyinskaffad 3D-skrivare skrev jag ut ett r\u00f6r med ett spiralformat sp\u00e5r p\u00e5 utsidan d\u00e4r jag kunde linda en tunn oisolerad koppartr\u00e5d (en kardel fr\u00e5n en skalad, tunn kopplingstr\u00e5d). P\u00e5 ena sidan av r\u00f6ret hade jag en sk\u00e5ra f\u00f6r att senare l\u00e4tt kunna sk\u00e4ra av tr\u00e5darna l\u00e4ngs sk\u00e5ran och p\u00e5 motst\u00e5ende sida en platt yta d\u00e4r jag f\u00f6rst kunde limma en tunn strimla kopparlaminat f\u00f6r att l\u00f6da fast tr\u00e5dvarven. Innan jag l\u00f6dde och skar av tr\u00e5darna p\u00e5 ovansidan s\u00e4krade jag det hela med superlim. Har man inte tillg\u00e5ng till 3D-skrivare borde det vara ganska l\u00e4tt att uppn\u00e5 samma sak med ett enkelt elr\u00f6r. Se figurer 9-12.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-9-skarmformare-1024x729.png\")
<\/a>Figur 9. 3D-modell av \u201dsk\u00e4rmformaren\u201d. De runtg\u00e5ende sp\u00e5ren \u00e4r spiralformade, som en g\u00e4nga.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n ![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-10-DSC_1341-1024x516.jpg\")
<\/a>Figur 10. Sk\u00e4rmformare med kopparlaminat p\u00e5 undersidan f\u00f6r jordning.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n ![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-11-DSC_1351-1024x683.jpg\")
<\/a>Figur 11. N\u00e4rbild p\u00e5 sk\u00e4rmformaren med tr\u00e5d som lindats, limmats och kapats l\u00e4ngs \u00f6vre sk\u00e5ran.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n ![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-12-DSC_1347_02-1024x475.jpg\")
<\/a>Figur 12. Komplett ferritantenn med sk\u00e4rm och tr\u00e5dar till de tv\u00e5 lindningarna stickande ut i mitten.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n Lindning av antennen<\/h2>\n\n\n\n
En mycket god id\u00e9 som jag l\u00e5nat fr\u00e5n 80m12 \u00e4r att l\u00e5ta sj\u00e4lva lindningen runt ferritstaven best\u00e5 av tv\u00e5 lindningar som b\u00e5da b\u00f6rjar i mitten och g\u00e5r lika m\u00e5nga varv ut mot varsin kant. Se figur 13. Lindningarnas \u00e4ndar jordas medan man tar ut signalen p\u00e5 sammankopplingspunkten i mitten. Po\u00e4ngen med att ha tv\u00e5 parallellkopplade spolar p\u00e5 detta s\u00e4tt \u00e4r att n\u00e4r man riktar ferritstaven mot s\u00e4ndaren och magnetf\u00e4ltet allts\u00e5 g\u00e5r rakt in i bredsidan p\u00e5 ferritstaven s\u00e5 plockar den annars upp signal fr\u00e5n ett varv och nollst\u00e4llet blir d\u00e4rmed f\u00f6rskjutet n\u00e5gra grader med pejlfel som f\u00f6ljd. De tv\u00e5 parallellkopplade lindningarna ger motverkande signaler i detta fall och tar d\u00e4rmed ut varandra och eliminerar pejlfelet. Att \u00e4ndarna \u00e4r jordade bidrar till sk\u00e4rmningen mot E-f\u00e4ltet.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-13-coil_winding-1024x321.png\")
<\/a>Figur 13. Ferritantennen lindas med tv\u00e5 spolar som b\u00e5da utg\u00e5r fr\u00e5n mitten. Ytter\u00e4ndarna jordas och signalen tas ut p\u00e5 mittledaren. Det \u00e4r s\u00e5klart mycket viktigt att lindningarna utg\u00e5r \u00e5t samma h\u00e5ll (ut\u00e5t ur bilden i denna illustration) fr\u00e5n mittpunkten. Annars f\u00e5r man en kortsluten lindning n\u00e4r man jordar \u00e4ndarna\u2026<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n F\u00f6r att f\u00e5 s\u00e5 stark signal (h\u00f6g sp\u00e4nning) som m\u00f6jligt fr\u00e5n antennen vill jag ha s\u00e5 m\u00e5nga varv som m\u00f6jligt utan att antennen blir resonant vid f\u00f6r l\u00e5g frekvens. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att inte lindningarna f\u00e5r on\u00f6digt stor parasitkapacitans. Dielektricitetskonstanten f\u00f6r ferritmaterial \u00e4r ganska h\u00f6g, s\u00e5 att linda direkt p\u00e5 ferritstaven \u00e4r inte optimalt. Ist\u00e4llet skrev jag p\u00e5 3D-skrivaren ut en spolformare som h\u00e5ller ferritstaven i mitten och l\u00e5ter koppartr\u00e5den befinna sig n\u00e5gon mm ovanf\u00f6r ytan och h\u00e5ller det hela centrerat i sk\u00e4rmr\u00f6ret. Spolformaren har \u00e4ven h\u00e5l som man kan l\u00e5sa tr\u00e5den i s\u00e5 att den inte lindar upp sig. Figur 14 visar spolformare med lindningar.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-14-DSC_2375_01-1024x360.jpg\")
<\/a>Figur 14. Spolformare och ferritk\u00e4rna med lindningar. 80+80 varv med 0,25 mm lackad koppartr\u00e5d.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n Som ferritstav anv\u00e4nde jag tv\u00e5 hoplimmade stavar gjorda av material 61 fr\u00e5n Fairrite. Stavarna har 9,5 mm diameter och l\u00e4ngden 41 mm vardera. Fairrites artikelnummer \u00e4r 4061375411 och den finns att k\u00f6pa fr\u00e5n Digi-Key under artikelnummer 1934-1575-ND.<\/p>\n\n\n\n
Med antennen kopplad till ing\u00e5ngen p\u00e5 mottagaren \u00e4r resonansfrekvensen knappt 3 MHz. Det kan verka misslyckat att den inte \u00e4r resonant p\u00e5 3,5 eller 3,6 MHz, men eftersom jag vill j\u00e4mf\u00f6ra fasen mellan ferritantennen och E-f\u00e4ltsantennen och f\u00e5 samma resultat oavsett var i bandet s\u00e4ndaren ligger s\u00e5 \u00e4r min tanke att jag inte vill ha n\u00e5gra stora skillnader i fas hos antennsignalen i det relevanta frekvensbandet och d\u00e5 duger det inte att ha en resonans i bandet. Det har visat sig m\u00f6jligt att bygga en mottagare som inte kr\u00e4ver en resonant antenn f\u00f6r att ge bra mottagning, s\u00e5 principen verkar fungera utm\u00e4rkt, \u00e4ven om det kan finnas ytterligare optimeringar att g\u00f6ra. Man skulle kunna utforska om det m\u00f6jligen vore b\u00e4ttre att ta bort n\u00e5gra varv och g\u00f6ra den resonant vid 4 eller 5 MHz, vilket \u00e4r frekvenser som d\u00e4mpas tidigt i RF-kedjan och d\u00e4rf\u00f6r inte utg\u00f6r lika stor risk att orsaka blockering om det mot f\u00f6rmodan skulle finnas en stark signal p\u00e5 den resonanta frekvensen.<\/p>\n\n\n\n
En massa bra information om dimensionering och optimering av ferritantenner (och loopantenner) hittade jag f\u00f6rresten i ett dokument som CIA tog fram p\u00e5 50-talet och som numera finns tillg\u00e4ngligt f\u00f6r nedladdning. Se referens [2]. Mycket l\u00e4sv\u00e4rt f\u00f6r den tekniskt intresserade.<\/p>\n\n\n\n
E-f\u00e4ltsantennen \u00e4r okritisk och jag tog ca 7 cm 3D-filment, dvs en plasttr\u00e5d med 1,75 mm diameter, och lindade n\u00e5gra mycket glesa varv lackad kopparttr\u00e5d p\u00e5 den samt satte en krympslang \u00f6ver. Det ger en antenn som t\u00e5l att b\u00f6jas och eftersom signalen visade sig vara starkare \u00e4n fr\u00e5n ferritantennen kan det knappast vara l\u00f6nt att g\u00f6ra den l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/axotron.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Fig-15-DSC_3736-1024x317.jpg\")
<\/a>Figur 15. E-f\u00e4ltsantennen<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det h\u00e4r blogginl\u00e4gget \u00e4r f\u00f6rsta delen i en artikelserie d\u00e4r jag beskriver en mottagare (“r\u00e4vsax”) f\u00f6r radiopejlorientering p\u00e5 80m-bandet. En snarlik variant av artikeln publicerades i Sveriges S\u00e4ndaramat\u00f6rers, SSA:s, tidskrift QTC med b\u00f6rjan i nummer 10, 2022. Denna f\u00f6rsta del beskriver bakgrunden till projektet, hur radiov\u00e5gor, antenner och pejling fungerar p\u00e5 80m-bandet samt hur jag … Continue reading FoxScope \u2013 radiopejlmottagare med dubbla mottagarkedjor – del 1<\/span>